mån: 12.1 km backigt
tis: 10.1 km distans
ons: 8.6 km distans
tor: 24.2 km långpass
fre: -
lör: 10.1 km distans
sön: 10.0 km distans

Torsdagens långpass lämnade en läskig ömhet i höften efter sig, annars har veckan flutit på fint. Nästa veckas höjdpunkt är söndagens Hindås – Skatås. Hoppas höften håller ordentligt.

mån: -
tis: 10.1 km distans
ons: 8.6 km fartlek
tor: -
fre: -
lör: Göteborgsvarvet, 1:27:58 PB
sön: -

Alltid trevligt med ett PB, annars inte mycket att orda om. Nästa vecka börjar grundträningen inför höstens äventyr.

Ska man spela på klichéer kan man lika gärna göra det ordentligt!

Gillar du stand-up där inte mycket är heligt bör du inte missa dessa nittio minuter med Robin Williams. Karl’n har ju mer energi än Duracell-kaninen.
01.

02.

03.

04.

05.

06.

07.

08.

09.

10.

11.

12.

mån: -
tis: Växjöloppet 10k – 38:30 PB
ons: 9.9 km distans
tor: 22.0 km långpass
fre: -
lör: 16.0 km distans
sön: 12.3 km distans

Förutom ett finfint PB från Växjöloppet är detta första veckan över sju mil. Både långpasset och lördagens pass var Maffetone-inspirerat med läskigt fräscha ben som resultat.

Nästa vecka inleds lugnt och avslutas med Göteborgsvarvet.

De flesta löpare har väl någon gång drabbats av blödande bröstvårtor under ett pass. En blöt och sträv tröja som skumpar upp och ned gnider hål på huden. Resultatet är varken vackert eller bekvämt. Vanligast är att män drabbas eftersom kvinnor ofta har en skyddande sport-BH på sig.

Ett klassiskt sätt att skydda sig på är att tejpa bröstvårtorna. Är du kille och har en del hår på bröstet kan det vara svårt att få tejpen att sitta, inte minst om du svettas mycket. Du kan prova att klippa ut mindre bitar av tejpen och bara fästa över själva bröstvårtan. Min erfarenhet är dock att inte heller de mindre bitarna sitter särskilt bra.

Ett annan populärt skydd är att smörja in bröstvårtorna med Vaselin. Salvan skyddar mot friktion och är så fet att den sitter kvar länge. Eftersom Vaselinet kladdar en del bör du tvätta dig extra noga efteråt för att undvika fläckar på kläderna.

Det sätt som jag tycker fungerar bäst är dock följande. Börja med att spraya Hansaplasts sprayplåster på bröstvårtan och vårtgården. När detta har torkat sätter du en tejpbit över alltihop. Tejpen fäster väldigt bra på den hinna som sprayplåstret har bildat och sitter kvar även när man svettas mycket. En liten varning bör utfärdas; eftersom tejpen fäster ganska hårt kan det vara lite obehagligt att dra bort den. Personligen tycker jag dock att alternativet är sämre!

Har du några bra tips? Skriv en kommentar och dela med dig.

När jag här om dagen bytte till ett par gamla skor kändes den senaste tidens ömmande höft genast bättre. Jag provade igår att byta tillbaka igen, men höften började ganska snart ömma. Ett sammanträffande? Möjligen, men jag bestämde mig i vilket fall att forska vidare i saken. Jag hittade till slut fyra goda anledningar att använda mer än ett par skor i taget.

Skorna håller längre. Mellansulan i skorna behöver upp till 48 timmar för att återfå sina stötdämpande egenskaper efter ett pass. Om du springer varje dag i samma skor menar vissa att mellansulan kommer att slitas ut fortare än om de får tid att återhämta sig. I sin bok The Competitive Runner’s Handbook skriver Bob Glover:

”Studies show that by alternating two pairs of shoes they’ll last longer than three pairs used consecutively.”

Du minskar risken för skador. Att den försämrade stötdämpningen kan orsaka bekymmer är nog ingen överaskning. Det finns dock ytterligare en risk med att använda endast ett par skor; alltför enformig belastning. Genom att springa i olika skor varieras det stöd skorna ger dig och risken minskar för förslitningsskador. För att verkligen variera dig bör du använda skor av olika modeller.

Du har alltid ett par insprugna skor. Om du börjar använda ett par nya skor när de gamla använts ungefär till hälften av sin livslängd kommer du alltid att ha ett par som du vet fungerar med dina fötter. Att ge sig ut på ett långpass i nya skor kan sluta med obehagliga överaskningar i form av blåsor och skoskav! Du kommer att vara speciellt tacksam för detta om du tvingas sluta använda ett par skor som ger dig bekymmer och slipper stå utan ett insprunget par att byta till.

Det finns alltid ett torrt par till hands. Att snöra på sig ett par skor som fortfarande är fuktiga sedan gårdagens träning i ösregn är allt annat är inbjudande!

Sägas skall till slut att det finns många som tvivlar på nyttan av att alternera mellan olika par skor. Den enda nackdelen jag kan se är dock att man tvingas ha två par skor stående i skostället. Detta eventuella problem lämnar jag som en uppgift åt läsaren att lösa.

Mer läsning

• It’s time! … To start rotating your running shoes!

Så fort jag såg Harland Williams i amerikanska Thank God You’re Here insåg jag att jag hade missat en fantastiskt rolig komiker. Jag är bara tvungen att dela med mig av några klipp som du absolut inte får missa!

Klippet från Thank God You’re Here

Standup, ämnet är plastikkirurgi och piercing

Och slutligen ett besök hos alla vår Conan O’Brien

PB med 42 sekunder. Kilometertiderna med sträckan från GF305:an i parantes (missade första kilometermärket):

• 7:44 (2.02 km)
• 3:52 (1.02 km)
• 3:56 (1.02 km)
• 3:40 (0.96 km)
• 3:58 (0.99 km)
• 3:45 (0.99 km)
• 3:54 (1.01 km)
• 3:52 (1.02 km)
• 3:49 (1.02 km)

Vissa dagar är man bara nöjd! Idag är en sådan dag! Jag hämtade ut min nummerlapp i god tid och småpratade med några kollegor innan uppvärmning. En kvart innan start började jag jogga upp. Höften ömmade lite oroande, men jag tvingade bort de negativa tankarna och ställde mig längst fram i startfältet. Eftersom starten gick bara för motionärer var det ingen vidare trängsel om de bra startpositionerna.

Startskottet ljuder och jag kommer iväg bra. Första kilometern passeras på 3:48 med tio-tolv man framför mig och viss kontakt med frontcykeln. Ut på Bokhultets stigar ligger jag i en liten klunga på fyra man. Killen som drar är utrustad med fulladdat vattenbälte och jag inser ganska snabbt att dessa herrar gått ut långt över deras förmåga. Jag drar förbi för att inte invaggas i en långsam, bekväm fart som skulle göra att jag tappar värdefull tid.

Banan är ganska segsprungen fram till tre och en halv där den åter övergår till asfalt i en kilometer. Här får jag besviket inse att nästa rygg jag jobbat ikapp inte kommer att hålla den fart jag är ute efter. Det är bara att bita i det sura äpplet och kasta sig med huvudet före in i motvinden, om än ganska lätt sådan.

Passering av fyra och nu är det åter skogsväg. Jag ser ledarcykeln hundrafemtio meter framför mig men ser inte hur många huvuden som är där framme. En kille ligger avskiljd från ledarklungan och jag sikte på hans rygg. Gnetar ikapp under ett par småbackiga kilometrar.

Vid sju är vi åter ute på snabb, härlig asfalt. Jag väljer att gå om ryggen jag jobbat ikapp, allt under publikens ivriga hejande. Nu börjar det bli slitigt, känner att mjölksyran börjar samlas i armarna och fokuserar på att springa avslappnat. Inte en själ i sikte framför mig, full fokus gäller.

Svänger in på den segsprugna grusvägen på Växjösjöns östra sida och de negativa tankarna börjar komma. ”Usch, vad jobbigt. Denna sträckan är så förbannat seg. Och lång. Jag kommer inte att orka hela vägen in. Skit samma.” Jag tänker tillbaka på gårdagens laddning, spelar Within Temptations ”What Have You Done” i huvudet och lyckas hitta tillbaka fokus. Jag får syn på hustrun och bästa polaren ivrigt hejande, fotande och filmande. Måste ju räta på mig för kamerans skull och jag känner energin komma tillbaka.

Vid slutet av grusvägen står en kollega och ropar ”Du ligger femma!”. Oj, det var jag inte beredd på! Fyran, iklädd blå tröja, ligger dessutom bara femtio meter framför mig! Han ser ut att ha det riktigt jobbigt. När det nu är asfalt igen lägger jag i sista växeln. Andningen är tung och jag får fokusera för att hålla tillbaka panikkänslorna av att inte få tillräckligt med luft. Blåtröjan slår av ordentligt på takten, senare träffar jag honom och han berättar att han fått kramp. Jag drar förbi honom vid nio-kilometersmärket men vet fortfarande inte huruvida han kommer att ha energi nog att gå ikapp.

Publiken lyfter fram mig genom allén. Hoppar ned för trappan och kommer ut på vallen. Tomt på publik och hejarop för ett tag. Vänder mig om och ser att blåtröjan har släppt. Snubblar till när jag vänder mig tillbaka, men återfår ganska snabbt balansen. Ser på klockan att chansen på 38:30 finns. Benen vill inte längre. ”Skit samma, klarar inte” varannat steg och ”Öka, kom igen” de andra. Hör klacken från jobbet någonstans i fjärran, ser ett gäng vita t-shirts hoppa upp och ner genom dimmiga ögon. Måste slita vidare, kan gå!

Med hundra meter kvar trycker jag på med allt jag har. Klockan tickar mot 38:30. Målet närmar sig. Kommer att klara det. Kanske. Släpp inte. Snubblar över mållinjen, trycker av klockan på 38:30 prick och kastar mig på marken för att insupa den härliga luften mina lungor så längtar efter. Fjärde man i mål. Nöjd. Mycket nöjd.

Imorgon är det så dags; PB-försök på 10k under Växjöloppet. Med startnummer #1463 på bröstet springer jag för Boss Medias 10k-lag ”Boss beActive 1″. Jobbet sponsrar med både startavgift och en funktions-tröja. Tyvärr är tröjan på tok för stor så jag får klippa ut ryggtrycket och sy fast det på en som passar bättre.

Jag känner till banan väl (röd slinga på kartan) eftersom den i stort sett är min hemmaarena. Banan är hyggligt flack med ett par kortare backar. Runt fyra kilometer går på skogstig och de avslutande tre kilometrarna går på den snabba slingan runt Växjösjön.

Så länge min höft inte sätter käppar i hjulen kommer jag att gå stenhårt mot 38:30, en tid jag är hyggligt övertygad om att jag klarar en bra dag. Jag kommer att gå ut i 3:50/km, eventuellt något snabbare för att få en bra position innan vi ger oss ut i skogen. På skogstigarna räknar jag med att tvingas slå av några sekunder på takten. De tre sista kilometrarna ger jag järnet och avslutar sedan, ivrigt påhejad av hejarklacken från jobbet, med en hejdundrande spurt.

Vårt lag har goda möjligheter att placera oss högt. Förra året var den sammanlagda vinnartiden för fyra deltagare 3:02:09, alltså 45:32 per person. Vi har en löpare i laget som är god för runt 43 minuter, vilket tillsammans med två 50-minuterslöpare och min måltid uppfylld skulle givit oss segern 2006.